Pianoorkester
för vuxna?!
SYNTHORKESTER?!
VAD ÄR DET?
Kanske
något för dig?
Se
även synthorkersters egen hemsida: www.synthorkestern.se
Liten
information till vuxna musikintresserade från en av GA-Kyrkans
musiker,
Borås Staffan Biörklund-Jullander, pianist, pianopedagog
och kyrkomusiker.
Inledning
Med
anledning av att vi sedan en tid tillbaka här i GA-kyrkan i
Borås har en s.k. synthorkester (vilket är en musikalisk
verksamhet som inte finns) vill jag för allmänheten informera
min syn på denna verksamhet som vi gärna ser växa.
En sådan verksamhet som inte finns får man ofta anledning
att försöka förklara. Det är inte gjort i en
handvändning varför det kan vara lämpligt att offentligt
delge mina tankar som jag haft under många år. Kan vi
väcka nyfikenhet och intresse så är jag övertygad
om att vi har något värdefullt att erbjuda. Det gäller
speciellt er vuxna musikintresserade som spelat piano en kort tid
som barn, men slutat spela av olika anledningar.
Personlig
bakgrund (musiklärare)
Då
jag arbetade som instrumentallärare i piano vid en av Stockholms
musikskolor (17 år) funderade jag ständigt på min
dåvarande arbetssituation. Elever som sökte till instrumentet
piano hade de längsta köerna beroende på pianots
odiskutabla popularitet som instrument.
Det
var många gånger ett kraftfullt argument i debatten
när musikskolor hotades av nedläggning, därför
att man kunde påvisa de stora köerna och det behov som
musikskolan hade.
Vad
man däremot inte talade om, var de stora avgångar som
förekom bland pianoelever. Det gällde i stort sett alla
pianolärare och förbryllade och oroade mig ständigt.
Inte så mycket för hotet mot musikskolan i första
hand, utan mer med tanke på individens upplevelse av några
års lektioner som ofta slutade i ett slags ofullbordat tillstånd.
Tanken
fanns även hos musikskolan att försöka bryta pianoelevernas
isolerade tillvaro. Man införde gruppundervisning som inte
alls fungerade. Det byggde på en pedagogik som bl a innebar
att tre pianoelever skulle undervisas samtidigt på ett piano.
Vi var flera pianolärare som underkände den metodiken,
och vi upplevde starkt att metoden hade nog mer av ekonomi än
pedagogik att göra. Det innebar dessutom att fick vi undervisa
fler på kortare tid, vilket i praktiken innebar att vi fick
arbeta på vår rast för att hinna med. Men det är
klart, ambitionen att göra något åt det hopplösa
: att få dessa instrument att spela ihop med varann och därmed
skapa lite av en orkestersituation, får väl ändå
ses som ett försök i rätt riktning.
Att låta alla komma med och kunna spela är mycket av
musikskolans policy i Sverige. Det fungerar nog bra på många
instrument, men inte alltid på piano.
Här
har länge behövts nytänkande, och det är högst
anmärkningsvärt att så lite har hänt ur ett
musikpedagogiskt perspektiv, med tanke på den tekniska utvecklingen
av pianot.
Modern
pianoundervisning
Vad
har då hänt med pianoelevernas situation jämsides
med den piano-tekniska utvecklingen?
En
del tekniska försök känner jag till från KULTURAMA
i Stockholm där man undervisade i piano i grupp. Läraren
satt och undervisade från sitt piano med bl.a. hjälp
av hörlurar i vilket man kunde separera eleverna vid behov.
Andra experiment med flera digitalpianon där man undervisar
i grupp förekommer också idag på skilda ställen.
Men trots detta så menar jag att det knappast inneburit någon
större pedagogisk revolution ur ett orkesterperspektiv. Pianoeleven
verkar fortfarande för det mesta sitta ensam med sin pianolärare
för att sedan i värsta fall sluta. Kanske med känslan
av att det dels var för svårt, dels för arbetsamt
och förmodligen för tråkigt. Barnet kan då
växa upp med känslan av att jag var nog obegåvad.
En hel generation f.d. pianoelever kanske faktiskt idag sitter i
den situationen. Om verkligheten ser ut så, så är
det ganska förfärligt. Men det skulle vara högst
stimulerande som musikpedagog att få påverka detta i
positiv riktning.
Självklart
måste sägas att jag inte har sett alla undervisningssituationer
i Sverige och min ambition är inte att kritisera. Men jag har
arbetat i musikskolor och träffat mycket elever och andra piano
och musiklärare där vi diskuterat ämnet mycket. Reflektionen
över att för en pianoelev inte behöva kunna sitt
instrument så bra, men ändå få vara med och
spela med andra, hur har vi inom pianovärlden egentligen
tacklat detta? Är det alltför knepigt beroende på
det stora och klumpiga instrumentet pianot?
Frågan har för mig genom åren stötts och blötts:
Hur skall vi kunna förverkliga, modernisera och utveckla pianoelevernas
situation, så dom kan få vara med och spela tillsammans
utan att behöva kunna så mycket?!
Ditt
lilla kunnande är en resurs
Du
har ingen aning om vilken resurs du skulle vara med ditt lilla
kunnande i t ex en synthorkester likt den vi har i GA-kyrkan. Massor
av vuxna f.d. pianoelever har med största sannolikhet en enorm
längtan efter att få kunna spela, om än aldrig så
lite. På samma gång finns kanske denna förmodade
besvikelse att de åtminstone kunde ha fått lite glädje
av det lilla de lärt sig.
Synthorkestern
ett längtan för många som få känner
till finns!
Massor
av vuxna människor finns alltså till hands om de bara
visste om förutsättningarna som finns i den verksamhet
som synthorkestern representerar i GA-kyrkan. Det är (som ofta)
ett PR-problem. Men det är också viktigt att försöka
förklara en verksamhet så tydligt och enkelt som möjligt
eftersom den ju inte finns, och aldrig funnits. Därför
gör jag också denna skrivelse för att ha ett förklaringsmaterial
till allmänheten. När det efterhand troligtvis blir mer
och mer känt att vi arbetar som vi gör, hoppas jag att
kunna stilla mångas längtan efter att kunna: få
vara med och spela utan att kunna
allt för mycket. En dröm för många?
OBS
Grunden på ett aukustiskt piano!!
Dock vill jag poängtera att grunden i pianoundervisningen för
eleverna skall undervisas och övas på så långt
möjligt riktiga pianon, dock är digitalpianon idag mycket
bra och kan vara en vettig kompromiss, inte minst för att kunna
öva ostört. Men kontakten och förståelsen för
pianoanslaget är i grunden något som måste få
bevaras i undervisningen!!
Synthorkester,
en musikhistorisk händelse (framtiden)
Av
tradition och rent fysiska förutsättningar har klaverspelarna
varit ett mycket ensamt släkte.
Det
är förmodligen ingen tillfällighet att också
olika instrument ibland skapar personligheter som påverkats
av instrumentets musikaliska roll. Grovt sett kan man säga
att det som skiljer klaverspelarna från andra instrumentalister
är att dom ofta har en ledande roll. Organisten har sin uppgift
i att bl. a leda körer när han/hon inte spelar själv.
Vid sitt utövande på orgeln behövs ingen annan musiker
(i princip) därför är också repertoaren enorm
rent solistiskt. Från pianots håll kan nämnas den
dirigentsituation som funnits där man spelat piano och samtidigt
lett orkestern. Inom solorepertoaren (som också är gigantisk)
behövs många gånger ingen annan än pianisten
själv. På det sättet är orgeln och pianot fulländade
gentemot andra instrument som i princip alltid måste spela
tillsammans. Cembalon är det klaverinstrument som mer är
vanligt inuti en orkester varför den har en lite annan situation.
Nu
är det ju inte så att organister och pianister är
alltför ensamna, de kompar ju andra instrument med stor framgång.
MEN, de spelar i stort sett aldrig tillsammans. Vad beror detta
på? Svaret är ganska enkelt: Dessa stora instrument har
varit och är fortfarande mycket tunga. Orgeln är dessutom
fastbyggd i väggen. Det gör att klaverspelarna historiskt
och i nutid aldrig har kunnat eller kan få uppleva en orkestersituation
likt exempelvis violinister, flöjtister, osv. får göra.
Vad har då hänt idag som inte fanns förut? Jo, den
digitala revolutionen! Det finns idag en genomgripande förändring
i och med keyborden och synthens enorma utveckling. Vi har idag
förutsättningar som vi bara för några år
sedan bara kunnat drömma om. Anslagskänslighet
(kunna påverka tonen som ett riktigt piano) är bara en
liten detalj i allt som utvecklats de senaste åren. Detta
gör att vi har enorma möjligheter till ljudvariation i
det oändliga. Det finns faktiskt inte ett enda ljud som inte
den moderna tekniken klarar av. Utvecklingen på det här
området är svindlande, och det utvecklas ständigt
till enklare hantering och billigare pris till allt bättre
musikaliska kvaliteér.
Ensamheten
kvarstår
Gång
på gång när jag befinner mig på någon
musikaffär så ser jag ofta ett väldigt handlande
av keybord, digitalpianon och syntar. Jag tänker: Var tar alla
dessa instrument vägen efter ett tag? vilket öde kommer
alla dessa människor hamna i efter att ha haft lite underhållning
i all ensamhet med alla roliga knappar? Synthen brukar
ganska snabbt hamna i garderoben! Den moderna tekniken skapar i
värsta fall nya problem på sikt. Se bara på alla
möjligheter att sitta med ett keybord och mucisera med en dator,
men den musikaliska gemenskapen då? Möjligen skulle man
kunna säga att problemet med att aldrig riktigt
kunna spela tillsammans i någon meningsfull musikalisk verksamhet
kvarstår. Mycket paradoxalt nog i och med den nya tekniken.
Fast i en lite annan tappning, men ENSAMHETEN kring klaverspelaren
består.
Olika
stilar? Vad spelar ni för sorts musik Blir det bara kyrklig
eller klassiskt?
Svar:
Vi vill vara musikaliskt breda och ser gärna förslag
från Dig som en utmaning.
Välkommen
att höra av dig!
Kom
och hälsa på oss i gruppen!
Liten
information till allmänheten om en musikverksamhet
som knappt finns av:
Staffan
Biörklund-Jullander, musiker, pedagog mm.
Kontakta mig så berättar
jag mer.
Tel
0705-475582 eller
sbj.classical.improvisation@telia.com
YouTUBE: Sökord: Synthorkestern
|