”Pianoorkester” för vuxna?!

SYNTHORKESTER?! VAD ÄR DET?

Kanske något för dig?

PROVLYSSNA

Synthorkestern som stråkar med flöjtsolist

Synthorkestern framför Bach

Se även synthorkersters egen hemsida: www.synthorkestern.se

Liten information till vuxna musikintresserade från en av GA-Kyrkans musiker,
Borås Staffan Biörklund-Jullander, pianist, pianopedagog och kyrkomusiker.

Inledning

Med anledning av att vi sedan en tid tillbaka här i GA-kyrkan i Borås har en s.k. synthorkester (vilket är en musikalisk verksamhet som inte finns) vill jag för allmänheten informera min syn på denna verksamhet som vi gärna ser växa. En sådan verksamhet som inte finns får man ofta anledning att försöka förklara. Det är inte gjort i en handvändning varför det kan vara lämpligt att offentligt delge mina tankar som jag haft under många år. Kan vi väcka nyfikenhet och intresse så är jag övertygad om att vi har något värdefullt att erbjuda. Det gäller speciellt er vuxna musikintresserade som spelat piano en kort tid som barn, men slutat spela av olika anledningar.

Personlig bakgrund (musiklärare)

Då jag arbetade som instrumentallärare i piano vid en av Stockholms musikskolor (17 år) funderade jag ständigt på min dåvarande arbetssituation. Elever som sökte till instrumentet piano hade de längsta köerna beroende på pianots odiskutabla popularitet som instrument.

Det var många gånger ett kraftfullt argument i debatten när musikskolor hotades av nedläggning, därför att man kunde påvisa de stora köerna och det behov som musikskolan hade.

Vad man däremot inte talade om, var de stora avgångar som förekom bland pianoelever. Det gällde i stort sett alla pianolärare och förbryllade och oroade mig ständigt. Inte så mycket för hotet mot musikskolan i första hand, utan mer med tanke på individens upplevelse av några års lektioner som ofta slutade i ett slags ofullbordat tillstånd.

Tanken fanns även hos musikskolan att försöka bryta pianoelevernas isolerade tillvaro. Man införde gruppundervisning som inte alls fungerade. Det byggde på en pedagogik som bl a innebar att tre pianoelever skulle undervisas samtidigt på ett piano. Vi var flera pianolärare som underkände den metodiken, och vi upplevde starkt att metoden hade nog mer av ekonomi än pedagogik att göra. Det innebar dessutom att fick vi undervisa fler på kortare tid, vilket i praktiken innebar att vi fick arbeta på vår rast för att hinna med. Men det är klart, ambitionen att göra något åt det ”hopplösa” : att få dessa instrument att spela ihop med varann och därmed skapa lite av en orkestersituation, får väl ändå ses som ett försök i rätt riktning.

Att låta alla komma med och kunna spela är mycket av musikskolans policy i Sverige. Det fungerar nog bra på många instrument, men inte alltid på piano.

Här har länge behövts nytänkande, och det är högst anmärkningsvärt att så lite har hänt ur ett musikpedagogiskt perspektiv, med tanke på den tekniska utvecklingen av ”pianot”.

”Modern” pianoundervisning

Vad har då hänt med pianoelevernas situation jämsides med den ”piano”-tekniska utvecklingen?

En del tekniska försök känner jag till från KULTURAMA i Stockholm där man undervisade i piano i grupp. Läraren satt och undervisade från sitt piano med bl.a. hjälp av hörlurar i vilket man kunde separera eleverna vid behov. Andra experiment med flera digitalpianon där man undervisar i grupp förekommer också idag på skilda ställen. Men trots detta så menar jag att det knappast inneburit någon större pedagogisk revolution ur ett orkesterperspektiv. Pianoeleven verkar fortfarande för det mesta sitta ensam med sin pianolärare för att sedan i värsta fall sluta. Kanske med känslan av att det dels var för svårt, dels för arbetsamt och förmodligen för tråkigt. Barnet kan då växa upp med känslan av att ”jag var nog obegåvad”.
En hel generation f.d. pianoelever kanske faktiskt idag sitter i den situationen. Om verkligheten ser ut så, så är det ganska förfärligt. Men det skulle vara högst stimulerande som musikpedagog att få påverka detta i positiv riktning.

Självklart måste sägas att jag inte har sett alla undervisningssituationer i Sverige och min ambition är inte att kritisera. Men jag har arbetat i musikskolor och träffat mycket elever och andra piano och musiklärare där vi diskuterat ämnet mycket. Reflektionen över att för en pianoelev inte behöva kunna sitt instrument så bra, men ändå få vara med och spela med andra, hur har vi inom ”pianovärlden” egentligen tacklat detta? Är det alltför knepigt beroende på det stora och klumpiga instrumentet ”pianot”?
Frågan har för mig genom åren stötts och blötts:
Hur skall vi kunna förverkliga, modernisera och utveckla pianoelevernas situation, så dom kan få vara med och spela tillsammans utan att behöva kunna så mycket?!

Ditt ”lilla” kunnande är en resurs

Du har ingen aning om vilken resurs du skulle vara med ditt ”lilla” kunnande i t ex en synthorkester likt den vi har i GA-kyrkan. Massor av vuxna f.d. pianoelever har med största sannolikhet en enorm längtan efter att få kunna spela, om än aldrig så lite. På samma gång finns kanske denna förmodade besvikelse att de åtminstone kunde ha fått lite glädje av det lilla de lärt sig.

Synthorkestern – ett längtan för många som få känner till finns!

Massor av vuxna människor finns alltså till hands om de bara visste om förutsättningarna som finns i den verksamhet som synthorkestern representerar i GA-kyrkan. Det är (som ofta) ett PR-problem. Men det är också viktigt att försöka förklara en verksamhet så tydligt och enkelt som möjligt eftersom den ju inte finns, och aldrig funnits. Därför gör jag också denna skrivelse för att ha ett ”förklaringsmaterial” till allmänheten. När det efterhand troligtvis blir mer och mer känt att vi arbetar som vi gör, hoppas jag att kunna stilla mångas längtan efter att kunna: få vara med och spela utan att kunna
allt för mycket. En dröm för många?

OBS Grunden på ett aukustiskt piano!!

Dock vill jag poängtera att grunden i pianoundervisningen för eleverna skall undervisas och övas på så långt möjligt riktiga pianon, dock är digitalpianon idag mycket bra och kan vara en vettig kompromiss, inte minst för att kunna öva ostört. Men kontakten och förståelsen för pianoanslaget är i grunden något som måste få bevaras i undervisningen!!

Synthorkester, en musikhistorisk händelse (framtiden)

Av tradition och rent fysiska förutsättningar har klaverspelarna varit ett mycket ensamt släkte.

Det är förmodligen ingen tillfällighet att också olika instrument ibland skapar personligheter som påverkats av instrumentets musikaliska roll. Grovt sett kan man säga att det som skiljer klaverspelarna från andra instrumentalister är att dom ofta har en ledande roll. Organisten har sin uppgift i att bl. a leda körer när han/hon inte spelar själv. Vid sitt utövande på orgeln behövs ingen annan musiker (i princip) därför är också repertoaren enorm rent solistiskt. Från pianots håll kan nämnas den dirigentsituation som funnits där man spelat piano och samtidigt lett orkestern. Inom solorepertoaren (som också är gigantisk) behövs många gånger ingen annan än pianisten själv. På det sättet är orgeln och pianot fulländade gentemot andra instrument som i princip alltid måste spela tillsammans. Cembalon är det klaverinstrument som mer är vanligt inuti en orkester varför den har en lite annan situation.

Nu är det ju inte så att organister och pianister är alltför ensamna, de kompar ju andra instrument med stor framgång. MEN, de spelar i stort sett aldrig tillsammans. Vad beror detta på? Svaret är ganska enkelt: Dessa stora instrument har varit och är fortfarande mycket tunga. Orgeln är dessutom fastbyggd i väggen. Det gör att klaverspelarna historiskt och i nutid aldrig har kunnat eller kan få uppleva en orkestersituation likt exempelvis violinister, flöjtister, osv. får göra. Vad har då hänt idag som inte fanns förut? Jo, den digitala revolutionen! Det finns idag en genomgripande förändring i och med keyborden och synthens enorma utveckling. Vi har idag förutsättningar som vi bara för några år sedan bara kunnat drömma om. ”Anslagskänslighet” (kunna påverka tonen som ett riktigt piano) är bara en liten detalj i allt som utvecklats de senaste åren. Detta gör att vi har enorma möjligheter till ljudvariation i det oändliga. Det finns faktiskt inte ett enda ljud som inte den moderna tekniken klarar av. Utvecklingen på det här området är svindlande, och det utvecklas ständigt till enklare hantering och billigare pris till allt bättre musikaliska kvaliteér.

Ensamheten kvarstår

Gång på gång när jag befinner mig på någon musikaffär så ser jag ofta ett väldigt handlande av keybord, digitalpianon och syntar. Jag tänker: Var tar alla dessa instrument vägen efter ett tag? vilket öde kommer alla dessa människor hamna i efter att ha haft lite underhållning i all ensamhet med alla ”roliga” knappar? Synthen brukar ganska snabbt hamna i garderoben! Den moderna tekniken skapar i värsta fall nya problem på sikt. Se bara på alla möjligheter att sitta med ett keybord och mucisera med en dator, men den musikaliska gemenskapen då? Möjligen skulle man kunna säga att ”problemet” med att aldrig riktigt kunna spela tillsammans i någon meningsfull musikalisk verksamhet kvarstår. Mycket paradoxalt nog i och med den nya tekniken. Fast i en lite annan tappning, men ENSAMHETEN kring klaverspelaren består.

Olika stilar? Vad spelar ni för sorts musik Blir det bara kyrklig eller klassiskt?

Svar: Vi vill vara musikaliskt breda och ser gärna förslag från Dig som en utmaning.

Välkommen att höra av dig!

Kom och hälsa på oss i gruppen!

Liten information till allmänheten om en musikverksamhet
som knappt finns av:

Staffan Biörklund-Jullander, musiker, pedagog mm.

Kontakta mig så berättar jag mer.

Tel 0705-475582 eller
sbj.classical.improvisation@telia.com
YouTUBE: Sökord: Synthorkestern